Inte för att jag är arg så ofta, men jag blir oftare riktigt förbannad nu för tiden… Och det är jobbigt. I natt kollade jag på klockan 04:00 sista gången. Kunde fan inte somna…:( Jag var så arg och upprörd att det var helt omöjligt att slappna av. Ni vet när det känns som man vill sparka och slå på någon som inte finns där, man rycker till och svär tyst lite snyggt. När sedan partnern undrar vad fan man håller på med, så skyller man det på en dålig dröm, fastän man helt ärligt är vaken…

Säg att någon känner igen sig? smiley

Det jag var/är förbannad på denna gång är väl på sätt och vis det vanliga: Orättvisa. Tillbaka till det där att man borde vara värd mer. Det är svårt att förklara, jag tycker inte att jag är bättre än någon annan och förtjänar mer, men jag vill verkligen tro på det där….att man får vad man förtjänar- på gott och ont.

Och enligt mig, har det positiva jag gjort klart knockat det negativa! Totalt! Genom livet! Så vart och hur får jag igen det? För nu är jag trött! Trött på att kämpa! Slita tills man fan ligger och spyr! Jobba, stötta, jobba mer, pusha, jobba igen, vara tillgänglig för allt och alla…. Men fan heller att man är ok om man säger ifrån. Känns som vissa personers tillvaro skulle explodera om jag inte fanns där.

Jag brukar inte säga nej om någon behöver mig, för jag vill inte. Tänker att när jag behöver det, så får jag tillbaka det. Och ja, ibland stämmer det nog. Men jag gillar inte att tjata och klaga, har alltid varit den som får andra att garva och ta sig upp igen, så hur skulle folk reagera om jag “bytte sida” för ett tag?

Vet ni, jag tror faktiskt att det egentligen är MITT problem, hela den här skiten. Jag kan nog inte släppa kontrollen helt och visa mig svag eller knäckt. Och jag vill nog inte heller, jag VILL vara den där störda bruden, som är galet glad och antingen älskad eller hatad. För lite så blir det ju, när man inte är som “alla andra”. Man får ta mycket skit, men man får ju också enormt mycket bekräftelse och kärlek (kosmos, haha!) tillbaka av de som faktiskt inte skräms bort.

Där har vi ju en sak till om mig som jag vet gör mig förbannad. Att jag blir dömd som ett problembarn med onda intentioner och fylld av hat, bara efter mitt utseende och mitt appearance….(Kommer på så mycket medans jag skriver. Som i beskivning: Terapi! Tjihoo! Inte för att jag behöver det, men…(no comments, please) :::::

Äh, nu blir det mycket skitsnack, då är det dags att sluta. Ska tvätta färgen ur håret nu, Blir same, same. Trivs i min skunkfrilla, men funderar på en aning turkos ton på sidorna. Det avgörs imorgon! Då får jag nog några fiender till, haha! Get used to it! Sen blir det bye, bye till svärmorsan och sen biljarden!

Just ja, jag vill bara säga till biljard-och dartarna att ni räddar mina kvällar på jobbet många, många gånger med era härliga kommentarer. Ni gör det värt det. Tackar!

Kommentera gärna, för nu håller jag på att spåra ur, haha!