Klockan är snart 01.00, sitter och kollar på Roast på Berns. Det är fan roligt!smiley Tänk att det kan vara så kul att “trycka ner” andra. Det är ju så slående att när man mår lite piss så är det skööönt att se ner på andra. Det är ju faktiskt så att man – helt felakigt – tror att man mår bättre, t o m ÄR bättre om man får andra att se dåliga ut..Mobbing kallas det i skolan och på jobbet. Men på tv är det ok…

I alla fall så tycker jag att det är kul, vad det än beror på. Själva programmet påminner mig om boxning, man VET att man får en del smällar av att gå upp i ringen, inställningen är ju bara att man delar ut fler och hårdare smällar. Kanske därför jag tycker det är ok? Sen tycker jag i och för sig om att bjuda på mig själv och många av mina “misslyckanden”, eller klantgrejer kanske man ska sägasmiley .. Och dem är många!

Min vän A, min storasyster och jag har skrattat hur många timmar som helst åt dessa tillfällen. (Ok, de har nog skrattat liiiite mer än jag, men det är ok.) Kan man inte skratta åt sig själv så bör man inte skratta åt andra.

Jag är så fruktansvärt klantig. Tänker på när jag ramlade på Liljeholmstorget, fly förbannad, stupar jag i rusningstrafik, platt fall! Att jag alltid slår i fötterna i allt, ramlar ur våningssängen, hoppar i badet med headsetet på mig, glömmer shoppingpåsar på fiket, åker iväg på hojen med stödet nere mm, mm. För att inte tala om alla nycklar jag haft bort och alla möten jag glömt…

Nu….ska jag i alla fall få undersökt om det kan finnas en orsak till min överdrivna klantighet och förvirring, haha! Men det förändrar ju inget. Möjligtvis en förståelse bara. Jag kommer fortsätta skratta åt det roliga det ger.

Annars tänker jag mycket på mitt liv i stort, vad jag ska göra när jag blir stor, hur ska jag ta mig framåt, när det vänder till min/vår fördel. Jag kämpar på med jobbet, har det jäkligt kärvt ekonomiskt ändå. Blir lite arg och undrar varför man sliter så hårt när man ändå inte kan unna sig något, då pengarna inte räcker till det viktigaste ens. Är det nu man ska göra som så många andra, inte anstränga sig mer än nödvändigt? Vad tjänar det till då? Kan inte vara så kul att gå till ett arbete och inte göra sitt bästa…

Jag har fått två jobberbjudanden som jag inte svarat på, och det kanske är för sent…men jag är lite tveksam om jag kommer trivas. Lönen är klart bättre, så det är ju välkommet. Vill inte heller lämna min nuvarande arbetsgivare i sticket, jag vet ju att jag behövs där jag är nu. Jobb är jobbigt nuförtiden. Någon som har lite tips att ge en förvirrad? Ska kanske ta upp drömmen om en Personlig Tränar-utbildning? Den är tyvärr lite dyr och inte studiemedelsberättigad…

Jag behöver utvecklas och gå framåt i livet nu! Jag är helt klart redo! Så kasta era råd och tips på mig så kanske jag får bakdelen ur vagnen någon gångsmiley

Godnatt och sov sött, ni som kan!