Tänk hur många olika råd man kan få av alla dessa människor, som man dessutom knappt känner.smiley Tänk hur många som inte känner mig ändå, eller hur få som faktiskt gör det. Tänk om det inte finns en enda som känner och tänker som jag…? Då är det helt plötsligt jäkligt svårt att ta dessa råd och göra något vettigt av det.. För det är lite så jag känner just nu, och har nog alltid gjort det. Att jag är inte som “alla andra”. Alla är i och för sig unika, men jag känner ofta att jag förstår andra mycket bättre än vad andra förstår sig på mig, dvs jag är “konstig”?

Under ett av samtalen idag fick jag flera kommentarer som jag inte riktigt kan relatera till. Ex: “Men Tess, det finns massor av människor, ja till och med de allra flesta, som faktiskt går till jobbet bara för att få in pengar, inte för att det är roligt..” Varpå jag svarar att det låter riktigt tråkigt. “Ja, men så ser livet ut för de flesta”, blir hennes svar… Jag svimmar! Jag kan inte tänka mig att bli en av dem. Om man lever så, då blir man ju inte direkt genuint engagerad i arbetet och kan omöjligt göra ett bra jobb, eller?

Ett annat ex: “Man kanske ska släppa tanken på att allt ska vara perfekt och lägga fokus på endast vissa saker”. Där håller jag helt med – i teorin. Men i praktiken (och alltså i min hjärna) fungerar inte det- varför? Jag skulle ge det rådet till alla andra, men inte till mig själv. Är det inte det som är min drivkraft, undrar jag själv. Att alltid försöka utvecklas, på alla plan, jobb, hobbies, relationer… Samtidigt är det ju därför jag är så in i helvete (ursäkta) trött!smiley

Jag kände mig helt lost idag när alla råd och tankar kastades emot mig och jag inte kände igen mig, och ville inte heller, i några av dem. Det passar inte mig, the shoe don´t fit, mjölken är sur (hehe!). Jag är den jag är, tycker oftast om den jag är, men ok, jag gör livet surt för mig själv ibland, så är det. Sanning.

Jag har blivit trött, smågrinig och har riktiga humörsvängningar. Precis som en klimakteriebakterie… (det är för tidigt hoppas jag.) Antagligen beror det på det jag precis skrev, mina alldeles egna, för höga krav. Så denna vecka ska jag sova gott, träna hårt och äta ordentligt, jobba lagom, fundera ut vad jag vill mest och försöka komma fram med en plan. Har redan startat, så nu är det egentligen bara att gasa. Ska bara lägga i ettan oxå! (Kompisskämt..skitkul historia=))

Idag blev jag riktigt arg på biljarden. Det gick illa och då känner jag direkt att det här är inte kul längre. Men ok, då spelar jag inte igen förrän jag verkligen vill, vad är så svårt med det egentligen? SÅÅÅ ska jag tänka med annat också. Jag gör det jag vill, för att det är roligt och då lyfter det mig – och andra omkring mig.

Så måste jag göra med jobbet med, för jag VILL jobba med något jag tycker är intressant, då gör jag mitt bästa. Sen får andra göra hur dem vill med sina jobb. Känner på mig att en förändring kommer att ske, hoppas bara att man tar rätt avfart denna gång och inte hamnar på enkelriktad väg igen. Enough is enoughsmiley

Shit vad trött jag blev, svammel, svammel…

Jag vill bara säga en sak till innan jag somnar och drömmer om sol, semester, glass i lass och läckra grabbar och det är att jag är glad ändå för att det finns människor som kan lyfta en vid dåliga stunder bara av att synas, höras, finnas. Det är himla häftigt egentligen, hoppas jag är en sån i vanliga fall. Det hände på biljarden idag, tack!

Hörs! God natt!!!smiley